Tisdagen den sjuttonde januari vaknade jag av väckarklockan vid sex. En timme senare än vad som var planerat men det gjorde ingenting då jag tidigare sett att jag kunde ta en buss som gick nio och trettio eller tio och trettio. Jag vaknade upp med en nervös mage eftersom jag skulle till Tyskland! Jag vaknade, packade det sista och fixade mig, stressad över tanken att jag kanske måste ringa en taxi. Efter att jag fixat mig under frekventa blickar på väckarklockan tog jag väskan och skyndade till tågstationen.

På tåget kände jag mig stolt över min väska. Jag skulle ju ut och resa (att jag var så exalterad berodde troligen på att detta var min första resa på detta sättet) Jag skulle till Tyskland. Nervositeten jag kände då och tidigare var obeskrivbar. Det var med skräckblandad förtjusning jag hade varit nervös i flera dagar. Jag skulle inte bara till Tyskland, jag skulle också flyga för första gången, resa ensam för första gången och träffa människor jag aldrig hade träffat förut!

Väl framme på centralstationen gick jag till Cityterminalen och väntade utanför slussarna till Flygbussarna. Jag stod upp trots att det var tio till femton minuter fram till det att bussarna skulle gå. Vem kunde ta det lugnt då, liksom. Jag såg bussen komma, tvekade en stund på om det var den, men slussarna öppnades.

Jag tog min väska och gick igenom efter några äldre män när de första dörrarna öppnades. Jag tog en stresscigarett innan jag klev på bussen som skulle ta mig till Skavsta flygplats. Jag lånade en penna av chauffören eftersom att jag hade glömt att skriva mitt namn på väskan. Sedan tog jag plats, lutade mig tillbaka och lyssnade på musik. Hela vägen hade jag ett förväntansfullt pirr i magen, men samtidigt ville jag inte att bussen skulle stanna eftersom att jag var rädd. När busschauffören sedan sade att vi skulle ta en annan väg på grund av en olycka på vägen och att det skulle ta fem minuter extra var det någon form av lättnad som infann sig i min kropp. Jag tittade hela tiden på klockan. Jag fick för mig att vi skulle vara framme vid flygplatsen klockan tjugo över men i själva verket var det tio i tolv. När vi närmade oss flygplatsen förstod jag vad som höll på att hända. Jag hade tittat ut hela vägen och varje gång jag trodde att vi närmade oss så knöt det sig i magen, på ett bra sätt.

Bussen åkte igenom en spärr och stannade sedan. Då tog jag min väska och gick till ingången. Jag plockade upp min telefon och ringde till min mormor och pratade en stund, bland annat om när min mamma skulle flyga för första gången. Jag ville springa därifrån samtidigt som jag inte kunde vänta på att få gå in. Sedan gick jag in genom entrén.

På flygplatsen kände jag mig något förvirrad och gick fram till disken där jag lämnade in min väska för att sedan vandra runt på flygplatsen. Jag satte mig ned för att ta lite hostmedicin, nässpray och halstabletter eftersom jag hade influensan. Det var dock på bättringsvägen. Jag tittade lite i en souvenirbutik innan jag gick igenom säkerhetskontrollen där jag fick lov att ta av mig skorna. Sedan gick jag igenom tax-free butiken och köpte tuggummi utifall jag skulle få problem med öronen. När jag stod i kö till kassan så välte en tjej sin väska på mig, och bad om ursäkt.

När jag var klar gick jag vidare. När jag skulle röka i rökbåset var det en kille som stod där. Jag sa något i stil med "jag joinar dig här", utan en tanke på att han kanske inte kunde svenska. Jag såg tjejen från butiken ett par gånger också. Sedan var det bara att vänta. Nu var jag riktigt nervös! Efter att klockan tickat på vid fel gate så gick jag och tittade på tavlan där det stod "Gå till gate". Väl vid en kö så stod killen från rökbåset där och jag frågade om det var planet till Düsseldorf som gick där, och det var det. Vi fick vänta ett tag och min mage knöt sig ännu hårdare än innan. Efter en till passkontroll hamnade vi i ett annat rum.

Sedan blev vi utsläppta och gick till planet. Upp på trappan och in. Där tog jag plats ganska långt bak. En tjej kom och lade upp väskan i utrymmet ovanför sätena och satte sig vid mig. Jag frågade om man måste lägga den där eftersom att det var första gången jag flög så visste jag inte riktigt hur man gjorde.

När planet började att rulla knöt sig magen riktigt extremt, nu fanns det ingen återvändo. Efter en säkerhetsomgång lyfte planet mot Tyskland. Där uppe ovanför molnen blev jag fascinerad över hur molnen såg ut ovanifrån. Det såg ut som ett ulligt täcke. Ryanair försökte att sälja diverse saker, dryck och lotter. Jag lyssnade på Vibrant - Jumpman flera gånger och bara tittade ut. Efter cirka två timmar var det dags för landning och jag var i Tyskland, nöjd över min första flygtur.

Jag gick in till toaletterna för att fräscha upp mig lite. Där mötte jag tjejen som välte väskan på mig i Skavsta. Hon sa att hon följde efter mig på skoj, för att vi sett varandra så ofta. Hon berättade att hon var där för första gången och skulle träffa sin före detta som nu stod och väntade på henne i Düsseldorf. Alltså hade hon samma problem som jag hade. Vi pratade en stund och bestämde oss för att ta en fika. Hon var också sjuk så det passade bra med te, med underliga tepåsar med en stor pappersflärp istället för de jag var van vid. Vi satt och pratade och skrattade en bra stund och gick sedan ut och rökte.

När vi var där ute så ringde Timm och undrade vart jag var. Det var ju första gången vi skulle ses så jag var lite nervös. Jag såg honom komma och vi gick snabbt ned till taxin som stod och väntade på att ta oss tillbaka till Düsseldorf. I bilen pratade vi lite medan vi åkte snabbt, snabbt på Autobahn.

I Düsseldorf hoppade vi ut taxin och vandrade kort till tågstationen. När de pratade tyska i högtalarna kändes det verkligen att jag var i ett annat land. Jag trivdes. När vi klev på tåget hade vi inte hittat vart man skulle stämpla sina tågbiljetter så jag frågade en kille på tåget och man skulle tydligen ha gjort det innan så vi hoppade av i Duisburg för att göra det och sedan tog vi tåget dit vi skulle, till Bochum.

Vi gick hem till Timm och hans mamma där jag lämnade väskorna. Sedan kom David, en jättetrevlig kille som jag likadant som med Timm känner på grund av vårt gemensamma spelintresse. Vi pratade och umgicks ända tills det var dags att lägga sig på en madrass på golvet och sova, trött efter en häktisk men trevlig och rolig dag.