Edith Södergran - Dagen Svalnar...
I
Dagen svalnar mot kvällen…
Drick värmen ur min hand,
min hand har samma blod som våren.
Tag min hand, tag min vita arm,
tag mina smala axlars längtan…
Det vore underligt att känna,
en enda natt, en natt som denna,
ditt tunga huvud mot mitt bröst.
II
Du kastade din kärleks röda ros
i mitt vita sköte -
jag håller fast i mina heta händer
din kärleks röda ros som vissnar snart…
O du härskare med kalla ögon,
jag tar emot den krona du räcker mig,
som böjer ned mitt huvud mot mitt hjärta…
III
Jag såg min herre för första gången i dag,
darrande kände jag genast igen honom.
Nu känner jag ren hans tunga hand på
min lätta arm…
Var är mitt klingande jungfruskratt,
min kvinnofrihet med högburet huvud?
Nu känner jag ren hans fasta grepp om
min skälvande kropp,
nu hör jag verklighetens hårda klang
mot mina sköra sköra drömmar.
IV
Du sökte en blomma
och fann en frukt.
Du sökte en källa
och fann ett hav.
Du sökte en kvinna
och fann en själ -
du är besviken.
Diktanalys av Edith Södergrans ”Dagen Svalnar…”
Jag tolkar det som denna dikt handlar om en man och en några eller flera år yngre kvinna. Kvinnan verkar vara mycket oskuldsfull och ungdomligt naiv samtidigt som mannen verkar något kall och grov. Jag tror dock inte att denna dikt handlar om prostitution som flera beskrivit i kommentarerna på sidan för denna dikt utan jag ser det mer som att kvinnan blir utnyttjad av mannen i ett äktenskap. Kronan han räcker henne ser jag inte som en peng utan en brudkrona, som är alldeles för tung för henne att bära och böjer ner hennes huvud mot sitt hjärta.
I äktenskapet är hon svag och undergiven mannen. ”Var är mitt klingande jungfruskratt, min kvinnofrihet med högburet huvud?”, skriver hon. Innan hon träffade mannen var hon en kärlekstörstande och stark oskuld men detta har han nu tagit ifrån henne och krossat hennes drömmar om äkta kärlek.
Dikten är full av metaforer och vackra bilder. Edith skriver med ett mycket djupt språk som är lätt att ta till sig.
