Den tionde oktober var jag med STAR till Kungliga Vetenskapsakademien på besök. Där blev vi runtvisade i stiliga salarna av föreståndare Karl Grandin.

Efter att vi blivit tillsagda att det var viktigt att komma i tid så stressade jag mig iväg mot bussen till universitetet. Men hann gjorde jag och mötte även en annan person på vägen. Vi samlades utanför på trappan innan det var dags att gå in.



Efter att ha stått ute och socialiserat ett tag så var det dags att gå in och bli välkomnade av vackra marmorväggar och ståtliga statyer.



Vetenskapsakademien bildades år 1739 och hade då som mål att "i Sverige upparbeta och kringsprida kunskaper i matematik, naturkunnighet, ekonomi, handel och nyttiga konster och manufakturer.". De ville stödja vetenskaplig forskning och utveckling. Akademien blev från början känd för sina handlingar om vetenskapliga iakttagelser  på den tiden då bland annat Carl von Linné var ledamot. Idag vill de gynna vetenskaperna inom främt matematik och naturvetenskap. Vetenskapsakademien delar ut ett antal kända priser till framstående personer som bland annat forskare, lärare, författare och översättare. Blad dessa utdelas nobelpriset i fysik, kemi och ekonomisk vetenskap.
 


Kungliga Vetenskapsakademien har idag fem stycken institutioner. Dessa är Beijerinstitutet för ekologisk ekonomi, Bergianska stiftelsen, centrum för vetenskapshistoria, Institut Mittag-Leffler och Kungliga vetenskapsakademiens institut för solfysik. Vissa av deras tidigare institutioner har övergått till staten så som Naturhistoriska riksmuseet. De ger också ut ett antal vetenskapliga tidsskrifter.



I pressalen berättar föreståndaren vidare medan ljuset från kristallkronorna faller över de pampiga porträtten av kända vetenskapsmän. Man kunde nästan känna spänningen efter allt som tidigare hänt där.



Ner för spiraltrappor och låsta dörrar närmade vi oss sedan det stora arkivet. Vi gick vi i två grupper medan de andra väntade eller gick därifrån. Väl nere översköljs vi av föremål från svunna tider.



Bland fulla hyllor och lådor fanns det många gamla och intressanta instrument att betrakta. Flera önskade att få fler objekt beskrivna, men då hade vi fått stanna oerhört mycket längre.



För oss eldsjälar som var kvar väntade en överraskning. Karl Grandin plockade fram en mycket gammal bok. Ungefär fyrahundra år gammal för att vara något mer exakt. Det var nämligen en bok i original av Tycho Brahe där Johannes Kepler hade skrivit på de sista sidorna.